Blog Image

Inspiration

Inspiration

Här skriver jag om hälsa, kroppsmedvetenhet och självkärlek.

Reality check

Hälsa och träning Posted on fre, mars 01, 2019 10:06:25

På eftermiddagen kom tröttheten
över mig. Ett bokat gympass fanns på planeringen, det var väl bra,
hade nog dragit mig ur annars. 30 minuter Core ska jag nog klara. Jag
kan ju se det som social terapi också, tänkte jag, för att
motivera mig ytterligare.

Glad att jag kom iväg, luften ute var
kall men frisk, vägen till gymet oförskämt kort.

Varmt välkomnande
vid receptionen. Instruktören hjälpte mig att checka in och vips
var jag plötsligt incheckad på Zumba passet som följer efter Core.
Hoppsan, vi får se, sa jag som inte var på topphumör.

Med mattor och vikter på golvet
samlades vi i salen för att träna de muskler som håller oss
upprätt och stabila. Jag bröt ihop, fnissandes efter halva passet.
Det var verkligen en reality check för mig. Vissa muskler har knappt
någon kraft alls, medan jag är både stark och smidig på andra
håll. Håll, håll, håll och släpp (äntligen). Instruktören är
imponerande. Vilken energi och vilken styrka! Jag försökte att
tänka så lite som möjligt, jobbade hårt tills det tog slut. Det
fanns inget som skickade hem mig, däremot ville jag inte missa
dansstegen. Nu när jag ändå var här. Det var enklast att bara
stanna. Zumbapasset gjorde mig ännu gladare. Livfull, stärkt och
med nöjda känslor i kroppen på vägen hem. Bravo Anna. Jag peppade
mig själv. Den där uppmuntran jag alltid saknat.

Det är som om lungkapaciteten ökat.
Jag kan ta riktigt djupa andetag, hålla min kropp upprätt utan
ansträgning. Kraften har börjat göra kopplingar i hela systemet.
Energiflöden har kickat igång och förnimmer en subtil förändring
i energikroppen. Allt hänger samman. Enorm tacksamhet för livet,
denna kropp och kärleken till mig själv. Det viktigaste, början
liksom. Strävan är en rörelse.



”Fett jobbigt!”

Hälsa och träning Posted on fre, mars 01, 2019 10:00:13

“Jag ska göra något bra av det
här”, sa jag igår till receptionisten. Vi hade pratat om ifall
jag skulle våga satsa på ett årsgymkort. “Du får hjälp” sa
hon med ett stort leende. Det kändes så fantastiskt värdefullt att
bli sedd och uppbackad med sådan närvaro och övertygelse.

På väg hem var jag glad, noterade för
mig själv att jag inte var van vid uppmuntran och pepp.

Ingen vill tvinga mig passa in i något
som känns obekvämt och onaturligt. Jag är där för min skull. På
mina villkor, efter mina förutsättningar och önskemål. En gåva
till mig själv. Att överkomma blygheten och bestrida känslan av
att vara fel placerad. Jag kan vara kameleont och ändå mig själv
fullt ut.

Barfota tassar jag in i lokalen där
Just Move passet ska hållas. Lite rastlös rör jag mig runt,
sprallet i kroppen vill få utlopp. Det fylls på med några fler
blyga och nyfikna. Jag hör att de också ska prova passet för
första gången. Ett dansinspirerat cardiovasculärt program ska det
vara. Konditionskrävande med andra ord, helst roligt, tänker jag.
Instruktören kommer in med barsk uppsyn. Hon är färgglad och stark
så det syns. Tar kontakt med var och en av oss på golvet. “Ni vet
vad det är för pass, eller hur?” Är vi bara kvinnor! utbrister
hon, “konstigt att det inte kommer män på ett sådanat här
tungt, jobbigt pass.” “Jobbigt?” kvider jag lite erkännande
och hoppas på att man ska ha lite överseende med min
nybörjarsituation. “Fett jobbigt!” svarar hon. Hon får mig att
skratta inombords. Så drar det igång. 45 minuter rockar vi loss
till hennes sprudlande hejarop. Hon bjuder på ren och skär energi.
Jag ler brett när vi skuttar fram och tillbaka i enkla koreografier.
Andningen är rytmisk, jag håller mig närvarande i kroppen. Det går
bra. Mot slutet har musklerna i benen fått jobba så mycket att jag
är rädd att jag ska falla omkull. Jag dansar lite mindre, håller
rörelserna effektiva, bara så att hjärtat får jobba. När
programet var slut, var jag andfådd och svettig, men jag hade inte
haft tråkigt en sekund.



att börja på Gym

Hälsa och träning Posted on fre, mars 01, 2019 09:33:25

Hur kan man beskriva känslan av att
inte riktig höra hemma? Obekväm. Lite så. Vad förväntas av mig
här, hur rör man sig i lokalerna och hur bemöter jag andra
gymbesökare? Frågorna är många och jag vet inte riktigt hur jag
ska agera. Min impuls är att hoppa och skutta, spralla runt, springa
lite, ta sats och sedan glida på strumporna, som jag gjorde i
skolans korridorer.

Det här är ju kul! Många verkar dock
ta detta på största allvar, sammanbitna och målmedvetna blickar är
vad jag ser först.

Iklädd en för liten t-shirt som inte
matchar trikåerna sticker jag ut även om jag lägger band på
yvigheten. Äntligen börjar Dance passet som jag ska prova och jag
kan fokusera på instruktionerna. Istället för att hitta fem fel
med mig själv på golvet. Steg, steg, hopp, snurr, klapp. Musiken är
inspirerande och jag skrattar till. Tjejen bredvid mig tycker också
det är kul. Hon ler och våra ögon möts. Jag blir glad och får
ännu mer energi, vi dansar den ena sekvensen efter den andra.
Noterar att jag tappar orienteringen efter varje snurr, glömmer jag
stegen. Snällt mot mig själv hoppar jag över virrvarret, jag vill
ju känna mig stärkt och inte gå därifrån med en känsla av att
jag inte klarade koreografin.

Efteråt ville jag krama alla
inblandade, jag hade haft så roligt framför spegeln tillsammans med
gruppen. Jag hejdade mig, bara ledaren fick en snabb kram. Kände
genast att jag agerat lite impulsivt men jag måste också få ta
plats. Det finns möjlighet för mig att vara mig själv här.

Jag föreställer mig hur jag vill
känna mig, en sol strålar inne i kroppen. Från mitten, i
solarplexus, där alla känslor integreras i kroppens system. Lugn,
stark och sprudlande vacker tänker jag mig själv utan ångest.
Trötthetssyndromet borta, alla mönster som leder till utmattning
och undergräver självkänslan- borta. Jag ser framför mig ett helt
nytt liv, i en helt uppdaterad kropp. Synapserna mellan muskler och
nerver drar nya banor, det ena påverkar det andra.

Igår bestämde jag mig. Ett helt år
på gym. Till trots att jag känner mig obekväm i sammanhanget.
Vilket är jättekonstigt. Jag har alltid älskat att röra på mig.
Gymnastik, dans och olika kampsporter var intressen som tog mig
vidare och tillbaka till yoga och en fysioterapiexamen.



100 löprundor på ett år

Hälsa och träning Posted on mån, november 05, 2018 15:38:11

100
löprundor på ett år

Nej!
sa jag bestämt när han föreslog löpning. Vi hade pratat lite om
olika sätt att träna på, och eftersom jag inte gillar att passa
tider och det är inte alltid jag är på humör att träffa folk, så
dök förslaget löpning upp.

Träna
är roligt men när det blir stressigt är det inget roligt längre.
Bara tanken på att passa tider och prestera får mig att tappa
modet. Vad kunde bli bättre än att springa, direkt hemifrån dörren
och tillbaka, alltefter ork och nyck?

Mitt
motstånd mot löpning fick inte vara ett hinder. Jag kommer aldrig
att orka! var min första tanke. Jag har inte utövat
konditionsträning på väldig länge, nu ska jag bli 50 år och
börjar löpträna, hur ska det gå? Tvivlen och prestationsångesten
klev åt sidan för en modigare version av mig själv och jag gav jag
mig ut på min första löprunda.

Det
var den 12 november. Redo för färd, iklädd sonens gamla gympaskor
och gymnastikbyxor samt en mössa. Jag flåsade efter bara en minut.
Min coach hade lagt upp första passet med en minut löpning, två
minuter gång om vartannat, jag kämpade på och tror vi avslutade
med lite längre löpning. Det var intressant att uppleva hur mycket
mer jag orkade än jag faktiskt trodde.

Blev
förtjust direkt. Det här gav frihet och välbehövd träning för
min kropp.. Efter tre rundor investerade jag i ett par riktiga
löpskor. Jag var jätteförsiktig i början att inte skada mig, nu
när jag äntligen kommit igång.

Lite i
taget tränade jag upp löparmusklerna i kroppen, lät lederna
belastas i lagom takt. Jag sprang som max 20 minuter sammanhängande
tid, den första månaden. 30 minuter den andra. Efter fyra månader
sprang jag själv 5 km på 40 minuter och kände mig fantastiskt
glad. Enligt forskning på fysisk aktivitet med konditionsträning,
så förbättras vissa delar av hjärnans funktioner, nervceller ökar
och stresshormoner balanseras. Jag kände tydliga effekter på det
psykiska välmåendet, orken och konditionen.

Äntligen
hade jag hittat en träningsform som passade mig. På våren hade jag
löptränat konsekvent hela vintern förutom vid förkylningar och
resor. Den 10 Maj sprang jag nästan en hel timme, en runda i skogen
på 7,4km. Efter det böjade jag känna varaktiga förändringar i
mitt psykiska mående, jag kände mig helt enkelt starkare, gladare
och piggare.



ett alkoholfritt år, del 4 av fyra

Hälsa och träning Posted on fre, december 29, 2017 19:28:34

Sista delen på ett alkoholfritt år

Ett år gick fort. Så mycket som
händer på ett år, ändå upplever jag tiden så knapp. Ingen idé
att längta efter något längre fram på vägen. Du är vägen. Se
på dina fötter. Var står du?

42/52

Tio veckor kvar på året. Året 2017
med så stora förändringar världen över, på alla nivåer. Även
så för mig. Så tacksam att jag valt att vara återhållsam.
Avhållsam. Hålla tillbaka impulsstyret. Välja medvetet. Göra
observation möjlig. Reflektionen på omvärlden och mina egna
känslor, reaktioner och tankebanor har blivit tydligare. Det går
att bena ut. Om jag ser symboliskt på “alkohol” som något som
förändrar mitt humör, min energi, min upplevelse av nuet…så har
jag valt bort manipulerandet med energin, upplevelsen. Jag har valt
att stanna kvar med mig själv och mitt medvetande. Arbeta på
förändringsprocesserna som är möjliga. Nedstämdhet kan
förvandlas till stark kreativitet eller jordnära insikter. En
gråmulen dag kan ge styrka och tillfredställelse. En stressad
omständighet kan upplysa och vägleda mig. Jag finns närvarande i
allt och väljer aktivt hur jag agerar. Det kan bli fel, säger inget
annat, men ju mer medveten man är, dessto större chans att man kan
svara an(ansvara) för sina steg på jorden. Jag ska njuta av årets
slut och skörda de sista frukterna av mitt experiment.

Ur dagboken: 2 december 2017. Återhållsamhet. Vilket vackert ord
som rymmer så mycket frihet. Vilka områden i mitt liv skulle må
bra av mera återhållsamhet?

315/365

315:onde middagen
utan vin

45:te helgen utan
drink

11:te “vita”
månaden

lov, påsk,
midsommar, jul och andra firanden- utan alkoholhaltiga drycker

11/12

Elva månader av
tolv. Börjar känna ett visst motstånd. Motstånd mot att inta
alkohol. Känns inte lockande. Hälsoeffekten både psykiskt,
mentalt och fysiskt har varit på tagliga. Inget jag har lust att
slarva bort på något sätt.

Ur dagboken: 11 december 2017. Året planar ut En flygfärd över
solståndet. Ett djupt andetag och en stilla tacksamhetsbön. Ur
fröet gror ett nytt löfte. Återhållsamhet med bedömningar och
jämförelser av andra. Mig själv. Skala av det onödiga bruset,
distraherande förvillande och energikrävande.

12/12

Flera nyårslöften har fötts fram.
Eller resolutioner vill jag kalla dem. En utmaning, en
problemformulering med löfte om att lösas. Kanske något som bör
utforskas mer?

Jag ska ta itu med min kondition. En
del av hälsobalansen som klart kan förbättras. Har så smått
redan börjat löpträna. Det ska bli intressant. Kanske skriver om
det.

En mental och andlig utmaning. Jag
tänker att, ett lager under ditt valda förhållningssätt, sitter
dina reaktioner och invanda tankemönster, jag lovar mig själv att
reflektera över, varför jag jämför mig med andra, hur det kommer
sig att tankarna innehåller bedömningar om omvärlden hela tiden.

Gott nytt 2018!



ett alkoholfritt år, del 3 av fyra

Hälsa och träning Posted on sön, oktober 01, 2017 10:12:02

Här följer en fortsättning på mina reflektioner…

7/12

Absolut ingen dragning till
alkoholhaltiga drycker!

Ur dagboken: 4 augusti 2017.
Augusti. Redan!
Värst vad tiden rusar iväg. Känns
lite läskigt. Känns som en dålig idé att längta efter något i
framtiden. Tiden är nu.

238/365

127 dagar kvar.
Suck. Är irriterad. Vad ska jag bevisa. Ingen bryr sig ändå.
Längtar jävligt mycket efter att hälla upp ett strort glas rött
vin och njuta av smaken och berusningen. Känslan. Flödet. Varför
ska jag vara så asketisk. Hela hösten kvar. Så himla trist. Tänker
bara sura.

2/3

Bara fyra månader
kvar av det här året. Så lätt att bli beroende, att falla in i en
vana. Vanor är till för att förenkla, ge struktur. När vanor
skapar spår av okritisk handling och fördummar dig, har du tappat
kontakten med din inre vägledare. Inte bra. Detta år, stärker mitt
psyke. Min kontakt med min vilja, mitt rättspatos och min förmåga
att navigera i livets oförutsägbera landskap. Jag utforskar. Det är
alltid berikande.

3/4

75% av utmaningen
avklarad. Jag ser tillbaka på de nio månader av året som gått.
Det har hänt saker. Personlig utveckling extra plus. Befriad från
medberoende. Blivit tydligt gränssättande. Kunnat skilja på mina
känslor och dina. Förstått skillnaden i vad som är mitt ansvar
och det som inte står i min makt att förändra. Min kropp känns
sund och stark (mestadels). Känner mig lyhörd inför mig själv.
Klar, ren energi. Stabilt och tryggt.

Tacksam för livet.

Maten i kylskåpet.

Bensinen i bilen.

Täckena på sängarna.

Solstrålarna.

Höstlöven.

Barnens skratt.



ett alkoholfritt år, del 2 av fyra

Hälsa och träning Posted on mån, juni 26, 2017 12:25:46


Jag delar med mig av mina anteckningar under året. För att tydliggöra processen, och kanske inspirera.

1/3

En tredjedel av året har gått. Det är
första maj, våren är här! Min kropp känner sig skön och
balanserad så länge jag är tillräckligt fysisk aktiv. Psyket
känns lätt och för det mesta stabilt och ordningsamt. Rebellen
inom mig är inte helt nöjd med restriktionen jag bestämt för mig
själv. Varför så puritan? Vart leder disciplinen? Är den där för
sin egen skull?

Det finns en viss längtan efter att få
vara fri och kunna njuta av ett glas vin, eller med flit berusa mig
på upptåg. Frustration över att vara duktig. Trött på att jag
ska vara duktig. Men jag är duktig. Och uthållig. Jag känner en
nyfikenhet på den långsiktiga effekten på psyket. Kroppen har fått
en chans att återupprätta PH- balansen. Imunförsvaret bör ju ha
frigjort kraft att reparera och återupprätta funktioner som förut
användes till att bryta ner alkoholkonsumtionen. Alltså, här måste
jag inflika att jag aldrig har missbrukat alkohol, jag är inte
alkolist och jag är inte nykteriskt. Jag avstår från
alkoholhaltiga drycker under ett år, Det är ett experiment. (En av
anledningarna är att jag dragits med kronisk borelia eller lyme
disease, det innebär konstant inflammation i kroppen. Den har jag
velat få bukt med och jag har därför tillfört vitaminer,
mineraler och använt mig av utrensande örter bland annat. Alkohol
har en negativ inverkan på näringsintaget om man vill ha en så
basisk PH balans som möjligt, och det vill man om man har för
mycket inflammation i kroppen.) Än så länge har jag inte kännt så
stora förändringar rent kroppsligt. Mindre slöhet kanske.

Psyket då? Kännbara förändringar!
Helt utebliven ångest. (Relevant info: Jag tar en medicin som
stärker psykets immunförsvar genom att höja serotoninnivåerna, och
den är absolut bidragande, till att ångesten är borta.) Jag har
levt med en konstant oro mycket länge, ett katastroftänk, och en
känsla av att jag bär ansvaret för all skevhet i världen. Nu
känner jag mig tryggare och tydligare i min kommunikation och
gränssättning i förhållande till världen. Större tolerans och
acceptans till omvärlden. Bättre självkänsla och självkärlek.
Är helt nöjd med mitt beslut. (Både till medicin, och alkoholfritt
år.) Saknar definitivt inte berusning i sociala sammanhang.
Insiktsfull, trivs bättre nykter. Däremot kan jag sakna -sällan-
vinets inspirerande verkan när jag är själv, eller i mindre
sociala sammanhang.

Ur dagboken: 11maj. Det blåser iskalla vindar och
snöflingor viner förbi. Inget är som det brukar och allt är
möjligt. Att må bra mentalt, psykisk hälsa förut så avlägsen,
är plötsligt ett faktum. Galenskapen känns som en resurs.
Spelreglerna är i grunden förändrade och jag verkar ha en bra hand
med några ess i rockärmen. Jag har listat ut den evighetsbestämda
knuten. Schackmatt på djävulen.

20/52

Tänker sällan
numer, på att jag har begränsat mina alternativ. Den nya
nykterhetsvanan har banat in. Det blir thé på kvällarna och till
middagen kan det bli lemonad av jättegoda lime, eller dryck av
tranbär eller lingon. Mediterar eller gör restorative yoga om jag
är rastlös. Har börjar skriva. Känner mig frisk och fräsch och
glad i sinnet. Lätt.

När jag ser
människor på bild med alkoholflaskor, tycker jag mig se tragik,
istället för trevnad och fest. Är jag ute “på krogen”, känns
det som om folk slösar enormt med sina alkoholintag. De dricker, men
blir inte gladare eller i stämning för socialt umgänge. De ser
oftast dystra ut. Inte alla förståss. Några har roligt och är
öppna och skojfriska med “lagom” mycket i glasen.

5/12

Sällan eller
nästan aldrig, saknar jag en alkoholhaltig dryck. Har upptäckt att
alkoholfri öl är godare än vanlig. Livet har blivit mycket mer
synkront. Det har säkert med andra saker att göra. Men jag känner
mig vaken, uppmärksam, levande, närvarande. Observationsförmågan
tydligt förbättrad. Reflektionsförmågan kristallklar. En hel del
psykiska fördelar alltså. Fysiskt känner jag ingen skillnad
faktiskt, förutom att huvudet känns lättare. Inte så tungt.

Det enda som skaver
lite är själva restriktionen. Att avstå i tolv månader. Men det
är inte betungande. Känns bra. Jag är nöjd, Stolt. Befriad.

Ur dagboken: 2 juni. Men just idag skulle jag må bra av
ett glas vin! Sommaren är här. Pollen har exploderat. Jag nyser,
näsan rinner. Solen värmer. Ibland. I lä. Nordiska kalla vindar
blåser och Trump triumferar för tillfället. Jag är lycklig och
lyckligt lottad. Tack. Men ack, så irriterad. Saker och ting är på
sne. Människors hjärnor är felvridna. Allas kompasser pekar åt
alla håll. Ett enda virrvarr av förvirring mitt i girighetens öga.
Vem vill ut ur labyrinten? Är det bara jag? Gömmer mig under den
blå filten Världen är jobbig. Bäst att inte gå ut.

1/2

Sex månader har
gått. Redan! Bara hälften kvar. Så känns det. “Bara”, för
att tiden går så snabbt och lätt. “Kvar”, för att jag längtar
efter friheten att själv välja, ogillar i regel restriktioner.
Dock, disciplin mår man bra av och det går ju av sig självt efter
ett tag.

Vad händer? Ser
jag någon effekt av “the non-alcoholic lifestyle”? Jag känner
mig nykter. Till skillnad från onykter. Som när man onyktert svävar
ut i orealistiska drömmar, som när man -endast mentalt- känner sig
behagfullt kreativ, men inget blir skapat. Som när man suddar ut de
konflikterande känslorna och tankarna, omdömet sviker och man
tappar överblicken, tar ut fel riktning, väljer kringelikrokvägar
eller käpp rätt åt helvette.

Jag känner mig
alltså nykter i livet, genom att jag upplever en realistisk
möjlighet att förverkliga mina drömmar, när kreativiteten kommer
igång, flödar den klockrent. Jag kan nyktert hantera de konflikter
jag väljer att lösa, sorterar bort andras tjafs, för dem att ta
itu med. Navigerar stadigt mot allt bättre versioner av
livsupplevelsen. Dessa goda effekter är värda så mycket, att jag
inte vill riskera deras försvinnande. Om det beror på att jag inte
brukar alkohol eller andra droger för den delen heller, kan jag ju
inte helt bestämt veta. Det är mycket i livet som hänger ihop,
samskapar effekter… Jag tror dock inte att jag förlorar den
överblick jag återfått igen. Att dricka lite vin ibland är gott
och faktiskt lite nyttigt också. Kan längta till att njuta
berusningskänslor i samband med vissa sammanhang. Ibland, Fotfäste
och gott omdöme, handlar om så mycket mer. Det finns en stor
skillnad på att bruka alkohol eller andra droger, till och med
sötsaker, mat, arbete, upplevelser – och att missbruka dem, dvs
att använda dem för att döva smärta, ångest, osäkerhet och
förvirring. Då korrumperas modet att ta tag i sitt liv och de
mönster som på ett begränsande sätt har format dig.

Halva vägen! Jag
längtar efter nyår, då jag kan ta ett glas vin och njuta av det.
Jag ser även fram emot nästa halvår av alkoholfritt, nya
upptäckter och stärkt psyke. Disciplin är bra. Att bestämma sig
och genomföra något är stärkande och tillfredsställande.



ett alkoholfritt år, del 1 av fyra

Hälsa och träning Posted on tis, april 04, 2017 14:57:05

Ett
alkoholfritt år. Tiden som föregick mitt nyårslöfte hade jag lagt
mig till med en vana; att nästan dagligen dricka ett glas vin, eller
två. Det kändes fel på nått sätt. Inte hälsosamt.

Några
anteckningar här och där, från den första fjärdedelen av året:

10/365

Ingen
ångest över huvudtaget. Tyngden i höger ben har lättat.
Fortfarande trött på morgonen och ansiktet skrynkligt (hehe). Kan
det bero på mörkret och åldern?

2/52

Igår
kände jag mig riktigt sugen på vin för första gången sedan jag
valde att hålla upp ett år. Lite rastlöst väntande på att maten
skulle bli färdig. Så fort jag ätit, gick suget bort. Jag var nog
bara hungrig. Så nöjd över mitt beslut.

20/365

Kroppen
verkar gå igenom en egen detox. Tarmarna tömmer sig. Drömde för
en vecka sedan att jag destillerade örter. Otroligt vackra, torkade
örter. Något jag skulle dricka. Kanske är det dem som renar min
kropp? Beslutet att avstå från alkohol känns otroligt bra. Blivit
mer uppmärksam på synkronisitet.

1/12

En
tolftedel. Jo, ett par gånger har jag saknat “ett glas vin”. Att
njutningsfullt kunna drömma iväg och blanda då, nu och framtid.
Men det har gått över rätt snabbt. Lätt att släppa taget.
Lättare att vara klarsynt. Gränssättande utan att tvivla på mitt
eget omdöme.

Ur
dagboken: 31 januari. En hel månad på det nya året -har passerat.
Tiden går märkligt fort nu. Det kanske är åldern. Jag blir 49 år.
Men jag har även uppmärksammat en annan typ av varseblivning eller
medvetenhet. Det är som att jag blir varse, att det som händer i
den här världen, är kortvarigt. Att jag upplever evigheten som
finns, och blir oerhört tacksam, nästan nostalgisk, över mina
upplevelser i den materiella världen.

42/365

Inte
saknar jag alkoholen egentligen. Minns mest hur trött och luddig man
blev. Igår var det fredag, först kände jag hur skönt det hade
varit med ett glas vin, för att slappna av, njuta av maten och
kvällen. Men det gick över. Snabbt. Annars har jag upplevt mer
synkronisitet i livet, blivit mer uppmärksam. Ett flyt kan man säga.
Men även en hård verklighet att förhålla sig till. Det går inte
att sudda ut de vassa kanterna. Men jag ser allt klarare och det går
att kommunicera tydligare och förhålla sig mer precist.

2/12

Börjar
känna av långsiktiga effekter av att avstå från alkohol. Bättre
självkänsla; mindre tvivel på mina behov och gränssättningar,
mindre osäker på hur jag ska förhålla mig i olika situationer.
Känner mig “närmre mig själv”, mer jordnära. Direkt. Tydlig.
Skarp. Dricker mycket thé under dagen och på kvällen. Dricker även
tranbärs, lingon och blåbärsdryck. Riktigt gott och läskande.
Rent fysiskt känner jag inte så stor skillnad. Immunförsvaret är
lågt nu, de första månaderna på året och gamla
krämpor/inflammationer gör sig påminda.

Ur
dagboken: 8 mars. Internationella kvinnodagen. Vad ska jag säga om
det? Inte klokt att världen fortfarande är helt ur led. Allt är
skevt. Till och med insikterna är förlösta ur förvirrade
verklighetsuppfattningar. Otydliga formuleringar irriterar på
medvetandegörandets väg.

10/52

Livet
utan alkohol. Helt naturligt. Befriande. Behöver inte, tänka ja
eller nej? Konsekvenser? Har lika kul. Är minst lika avslappnad. Gör
ändå tokiga saker. Känner mig klartänkt (oftast), tydlig. Har
koll.

1/4

En
fjädedel av året har gått. Jag tänker inte mer på om jag är
sugen eller inte. Snarare, vill jag abslolut inte ha någon alkohol i
mig. Vill bli mig själv så mycket som möjligt. Jag är fortfarande
trött ibland, har kvar inflammatorisk värk i höft/knä/fot från
borelia, men mitt humör och jämnmod är bättre, helt okej. Jag
skrattar minst lika ofta och känner mig välbalanserad (som ett gott
vin, haha) och lycklig. Kanske har det att göra med kärleken också.
Jo, det såklart.



« FöregåendeNästa »