Upp till bevis

“Det finns en här i rummet som har
tränat Kung Fu”, sa ledaren på Boxpasset. Vi stod i ringen efter
uppvärmningsrundan. Jag var helt fokuserad på att närvara i
kroppen, med andetaget, att jag inte fattade förrän han flinade
kort mot mig och tillade: “men jag säger inte vem.” Oh,
herregud, tänkte jag. Där fick jag för att jag är så spralligt
pratig av mig när jag blir nervös. Jag är ny på det här, hade
jag svarat honom tidigare i salen, men jag tränade Wushu Kung Fu för
länge sedan hade jag också sagt och boxat två slag i luften. Fortsätt läsa ”Upp till bevis”

Reality check

På eftermiddagen kom tröttheten
över mig. Ett bokat gympass fanns på planeringen, det var väl bra,
hade nog dragit mig ur annars. 30 minuter Core ska jag nog klara. Jag
kan ju se det som social terapi också, tänkte jag, för att
motivera mig ytterligare.

Glad att jag kom iväg, luften ute var
kall men frisk, vägen till gymet oförskämt kort.

Varmt välkomnande
vid receptionen. Instruktören hjälpte mig att checka in och vips
var jag plötsligt incheckad på Zumba passet som följer efter Core.
Hoppsan, vi får se, sa jag som inte var på topphumör. Fortsätt läsa ”Reality check”

”Fett jobbigt!”

“Jag ska göra något bra av det
här”, sa jag igår till receptionisten. Vi hade pratat om ifall
jag skulle våga satsa på ett årsgymkort. “Du får hjälp” sa
hon med ett stort leende. Det kändes så fantastiskt värdefullt att
bli sedd och uppbackad med sådan närvaro och övertygelse.

På väg hem var jag glad, noterade för
mig själv att jag inte var van vid uppmuntran och pepp.

Ingen vill tvinga mig passa in i något
som känns obekvämt och onaturligt. Jag är där för min skull. På
mina villkor, efter mina förutsättningar och önskemål. En gåva
till mig själv. Att överkomma blygheten och bestrida känslan av
att vara fel placerad. Jag kan vara kameleont och ändå mig själv
fullt ut. Fortsätt läsa ””Fett jobbigt!””

att börja på Gym

Hur kan man beskriva känslan av att
inte riktig höra hemma? Obekväm. Lite så. Vad förväntas av mig
här, hur rör man sig i lokalerna och hur bemöter jag andra
gymbesökare? Frågorna är många och jag vet inte riktigt hur jag
ska agera. Min impuls är att hoppa och skutta, spralla runt, springa
lite, ta sats och sedan glida på strumporna, som jag gjorde i
skolans korridorer. Fortsätt läsa ”att börja på Gym”

ett alkoholfritt år, del 4 av fyra

Sista delen på ett alkoholfritt år

Ett år gick fort. Så mycket som
händer på ett år, ändå upplever jag tiden så knapp. Ingen idé
att längta efter något längre fram på vägen. Du är vägen. Se
på dina fötter. Var står du?

42/52

Tio veckor kvar på året. Året 2017
med så stora förändringar världen över, på alla nivåer. Även
så för mig. Så tacksam att jag valt att vara återhållsam.
Avhållsam. Hålla tillbaka impulsstyret. Välja medvetet. Göra
observation möjlig. Reflektionen på omvärlden och mina egna
känslor, reaktioner och tankebanor har blivit tydligare. Det går
att bena ut. Om jag ser symboliskt på “alkohol” som något som
förändrar mitt humör, min energi, min upplevelse av nuet…så har
jag valt bort manipulerandet med energin, upplevelsen. Jag har valt
att stanna kvar med mig själv och mitt medvetande. Arbeta på
förändringsprocesserna som är möjliga. Nedstämdhet kan
förvandlas till stark kreativitet eller jordnära insikter. En
gråmulen dag kan ge styrka och tillfredställelse. En stressad
omständighet kan upplysa och vägleda mig. Jag finns närvarande i
allt och väljer aktivt hur jag agerar. Det kan bli fel, säger inget
annat, men ju mer medveten man är, dessto större chans att man kan
svara an(ansvara) för sina steg på jorden. Jag ska njuta av årets
slut och skörda de sista frukterna av mitt experiment.

Ur dagboken: 2 december 2017. Återhållsamhet. Vilket vackert ord
som rymmer så mycket frihet. Vilka områden i mitt liv skulle må
bra av mera återhållsamhet?

315/365

315:onde middagen
utan vin

45:te helgen utan
drink

11:te “vita”
månaden

lov, påsk,
midsommar, jul och andra firanden- utan alkoholhaltiga drycker

11/12

Elva månader av
tolv. Börjar känna ett visst motstånd. Motstånd mot att inta
alkohol. Känns inte lockande. Hälsoeffekten både psykiskt,
mentalt och fysiskt har varit på tagliga. Inget jag har lust att
slarva bort på något sätt.

Ur dagboken: 11 december 2017. Året planar ut En flygfärd över
solståndet. Ett djupt andetag och en stilla tacksamhetsbön. Ur
fröet gror ett nytt löfte. Återhållsamhet med bedömningar och
jämförelser av andra. Mig själv. Skala av det onödiga bruset,
distraherande förvillande och energikrävande.

12/12

Flera nyårslöften har fötts fram.
Eller resolutioner vill jag kalla dem. En utmaning, en
problemformulering med löfte om att lösas. Kanske något som bör
utforskas mer?

Jag ska ta itu med min kondition. En
del av hälsobalansen som klart kan förbättras. Har så smått
redan börjat löpträna. Det ska bli intressant. Kanske skriver om
det.

En mental och andlig utmaning. Jag
tänker att, ett lager under ditt valda förhållningssätt, sitter
dina reaktioner och invanda tankemönster, jag lovar mig själv att
reflektera över, varför jag jämför mig med andra, hur det kommer
sig att tankarna innehåller bedömningar om omvärlden hela tiden.

Gott nytt 2018!

ett alkoholfritt år, del 3 av fyra

Här följer en fortsättning på mina reflektioner…

7/12

Absolut ingen dragning till
alkoholhaltiga drycker!

Ur dagboken: 4 augusti 2017.
Augusti. Redan!
Värst vad tiden rusar iväg. Känns
lite läskigt. Känns som en dålig idé att längta efter något i
framtiden. Tiden är nu.

238/365

127 dagar kvar.
Suck. Är irriterad. Vad ska jag bevisa. Ingen bryr sig ändå.
Längtar jävligt mycket efter att hälla upp ett strort glas rött
vin och njuta av smaken och berusningen. Känslan. Flödet. Varför
ska jag vara så asketisk. Hela hösten kvar. Så himla trist. Tänker
bara sura.

2/3

Bara fyra månader
kvar av det här året. Så lätt att bli beroende, att falla in i en
vana. Vanor är till för att förenkla, ge struktur. När vanor
skapar spår av okritisk handling och fördummar dig, har du tappat
kontakten med din inre vägledare. Inte bra. Detta år, stärker mitt
psyke. Min kontakt med min vilja, mitt rättspatos och min förmåga
att navigera i livets oförutsägbera landskap. Jag utforskar. Det är
alltid berikande.

3/4

75% av utmaningen
avklarad. Jag ser tillbaka på de nio månader av året som gått.
Det har hänt saker. Personlig utveckling extra plus. Befriad från
medberoende. Blivit tydligt gränssättande. Kunnat skilja på mina
känslor och dina. Förstått skillnaden i vad som är mitt ansvar
och det som inte står i min makt att förändra. Min kropp känns
sund och stark (mestadels). Känner mig lyhörd inför mig själv.
Klar, ren energi. Stabilt och tryggt.

Tacksam för livet.

Maten i kylskåpet.

Bensinen i bilen.

Täckena på sängarna.

Solstrålarna.

Höstlöven.

Barnens skratt.