Inre styrka

Några veckor av inåtvändande
funderingar. Jag vill bara vara mig själv. Inget hopp och skutt i
hurtfriska lokaler. Noggranna övervägningar, ska jag till gymet
eller blir det ett medveten-rörelsepass här hemma? Gymbesöken har
blivit färre. Det blir iallafall två konditionspass i veckan
eftersom jag är ute och springer när jag har lust, så jag
kompenserar. För att må bra. Psykiskt. Fortsätt läsa ”Inre styrka”

Sårbart

Jag ska skriva om något svårt nu. Svårt för mig.

Jag är en högsensitiv person, HSP, kallas det. Och jag är i gott sällskap av 20 % av världens befolkning. Det är vi som är känner av trenderna och kan peka ut riktningen- om våra ledare lyssnar på oss. Det är vi som är lyhörda inför andras behov, vi uppfattar andra människors känslostämning till och med när de inte gör det själva. Vi har en superkraft. Och vi är sårbara. Det är det svåra.

Att vara så sårbar. Jag har på sista tiden valt att ta vara på denna begåvning och upptäckt att jag måste undvika vissa situationer som får min radar helt ur spel. Vilka situationer då? undrar man ju, och det är inte alls lätt att veta i förväg alltid.

Då. När det är många människor med undertryckta känslor på samma plats. Då. När det spelas ett maktspel och istället för att mötas med öppna blickar, så blir man ignorerad. Då. När den svenska jantelagen gör sina missunsamma menanden.

Blir det för mycket av ovanstående omständigheter, kan jag känna mig totalt genomskjuten av giftpilar från alla håll. Kraften rinner ur mig. Det är bedrägligt otäckt. Men det går över.

Även om jag inte kan ta ansvar för andras energi, så drabbas jag. Därför undviker jag helst sådana sammanhang där det kan uppstå situationer som förvirrar mig. Jag önskar jag vore stark. Då. Men jag är sårbar. Det bara är så.

Vad är svårt för dig?

ett brokigt CV

Hur skriver man ett CV? När vägen har varit som min, lite här och lite där, ändring av kurs flera gånger samt bytt land några gånger….

Jag har gjort flera försök och det sista ser ut så här ungefär:

Anna Christie Andrén Heed CV

FRISKVINDEN

Företag inom hälsa och personlig utveckling från 1999

Kursverksamhet: qigong, yoga och dans

Föredrag och seminarier: stresshantering och mindfulness

Konsultationer och behandlingar: kropp, hållning, rörelse och medveten närvaro

ARBETE

Lärare i spanska (Leksand, Falun, 2011-2016)

Sjukgymnast (VC Leksand, 2002-2004)

Massageterapeut (Dalecarlia, Åkerblads, 2015)

Hemtjänst (Leksands kommun, 2010)

Vårdare (Daglig verksamhet, Leksand, 2008-2009)

Trädgårdsarbete (Hildasholm, 2004)

Krokimodell (Folkhögskolor, 2002-2016)

Värdinna/reception (Club Med, 1989)

Läxhjälp (Buenos Aires,1988)

Hotellservice (Strand hotell,1987, Ivaran lines,1989)


UTBILDNING

Akademiska kurser:

Högskolan
Dalarna 2015, Spanska C 15 p
Mittuniversitetet
2014, Spanska B 30 p
Halmstad
universitet 2013, Spanska A 30 p

San Francisco Art Institute 1991-1992,
Filmmaking 27 credits
New College 1992, Video Arts, Living Anatomy, 21 credits
Sonoma State University 1992, Expressive Arts, 6 credits
Universidad Autonoma de Mexico 1989,
Arte, Historia y Cultura de Latinoamerica
, 6 credits

Akademisk utbildning
Lunds universitet 1995-97, Sjukgymnastexamen 120 p (180p)

KY utbildning
Vansbro
Lärcentrum 2008-2010 Naturhälsopedagog
40 p

Folkhögskoleutbildning
Tollare
1990-91, Medialinjen

Workshops:

Escuela
panamericana de Arte, Bs As 1988, Teckning
och Måleri

Los
talleres de Coyoacan, Mexico DF 1889, Skulptur,
Keramik

Escuela
de fotografia, Mexico DF 1889, Fotografi

Hälsoutbildningar:

Sivananda
Vedanta School 1994 Teacher of Yoga

Svenska
Hälsoteamet 1997 Klassisk massage

Hur jag än skriver så känns det aldrig helt komplett. Jag kan inte få med alla små kurser och erfarenheter i form av kortare arbeten jag gjort. Det gör inget. Min väg är brokig helt enkelt. Det är sällan jag känt att det varit svårt att skapa förtroende trots detta. Knepigare har det varit att övertyga mig själv om, att min utbildning, min erfarenhet och brokiga väg är tillräcklig. men så känner jag nu smiley.

Därför är jag stolt över att kunna säga, att jag syntetiserat mina kunskaper och min passion i mitt företag FRISKVINDEN, där min bank av verktyg och professionalitet finns.

Medkänsla

Förmågan att känna empati har vi (nästan) alla på denna jord, det är en del av vår mänsklighet.

Jag följer en konferens om vetenskap och meditation och där talas det mycket om medkänsla, ett mer och mer populärt ämne. Forskarna har kunnat visa på att ju mer man lyckas agera på ett medkännande sätt (dvs, att man lyssnar till den första impulsen /empatisk känsla), desto gladare och nöjdare bli man. Man lever t.o.m längre, immunförsvaret stärks.

Men att känna medkänsla är inte en alltigenom behaglig upplevelse, den innebär ju att du känner smärtan och lidandet i den eller det fenomen, du uppmärksammar. Ibland kan det bara vara för överväldigande, vad kan man göra åt stora mänskliga kriser till exempel. Nästa steg är att vilja lindra det svåra hos den du känner medkänsla för. Ibland kanske du hindrar dig själv från att se smärtan hos en annan för den påminner dig om din egen, eller du kanske tänker att du blir tvungen att sänka garden och därigenom bli sårbar, en risk du inte klarar av kanske.

Så både att känna smärta (hos någon annan) och att vilja lindra den, kräver mod. Mod att känna med, även fast det gör ont och innebär en viss risk för ökad sårbarhet hos dig själv, och mod att vilja förändra det. Att agera i enlighet med detta är det som utvecklar din medkänsla och gör att du expanderar din känsla av kärlek, enligt forskarna.

Det är denna upplevelse som har sådana positiva effekter på dig, din kropp och ditt liv!

Kan du minnas någon erfarenhet där du valt att öppna upp för en medkännande inställning, istället för att vända bort eller stänga ditt hjärta? Vad hade det för effekt?

I bow to you

Det handlar om mitt sökande… efter balans. Och kärlek.

Visst, jag är bra på att beskriva processerna och se möjligheter i andra människors liv, men det betyder inte att jag dansar mig igenom livet, snarare tvärtom. Alla dessa utmaningar jag snubblar över är till för att jag ska bli större, fyllas med mer ljus.

Vissa begränsningar verkar vilja repetera sig självt. Alltid på ruta ett i liknande sammanhang. Jag tappar självtilliten. Jag är rädd och har skapat en massa försvarsmekanismer. Jag har fastnat. Kommer liksom inte vidare.

Så en dag står min äldste son i dörröppningen och frågar. Hur det är med mig. Jag kan inte annat än att vara uppriktig, det är illa, min son, jag förtvivlas. Försöker förklara. Överraskande ser jag hur han snabbt uppfattat situationen och vägleder mig ur den. Jo, helt rättfram, påtalar han mina svagheter och min styrka på det tydligaste av alla sätt. Idag blev jag ödmjuk inför dig. Du ser mig, du ser även mitt tillkortakommande och du vill mig väl, du önskar mig befriad från denna ständiga repetition av samma sak. Och jag hör. Jag fattar nu. Tack, du underbara människa. I bow to you.