Blog Image

Inspiration

Inspiration

Här skriver jag om hälsa, kroppsmedvetenhet och självkärlek.

Namasté

Kroppsmedvetenhet Posted on sön, april 07, 2019 12:56:53

Eftersom jag praktiserar yoga på egen
hand och även undervisar, så uppskattar jag enormt mycket att bara
få delta på andra yogalärares klasser. Vilken lyx det är, att
helt få hänge mig åt att uppmärksamma min egen kropp i olika
ställningar.

Maggie leder klassen med en sådan
självklarhet, hon förenklar resan inuti kroppen genom lugna
metodiska instruktioner. Hon är alltid på samma goda trevliga
humör. Ofta bjuder hon på anektdoter med vardagsvisdom ur hennes
privata liv och ibland avslutas klassen med en dikt. Jag blir ofta
förvånad över hur synkront hennes ämne för dagen stämmer
överens med det vad som pågår i inuti mig. Det glädjer mig med
vilken lätthet hon presenterar ganska komplexa kopplingar mellan
kroppen och psyket. Sådant man förut ansåg flummigt är numera
helt accepterat och godkänt. Som att andetaget kan vara ett
fantastiskt verktyg till självkännedom och läkning av kroppens
obalanser.

Det är skönt att bara vila på mattan
i de olika positionerna, som jag vet gör nytta, både inuti och
utanpå. Yinyogan gör mig lugn. Den saktar ner mitt rastlösa och
jag får en skön närvarokänsla i hela mitt varande.



Inre styrka

Självkänsla Posted on sön, april 07, 2019 12:52:46

Några veckor av inåtvändande
funderingar. Jag vill bara vara mig själv. Inget hopp och skutt i
hurtfriska lokaler. Noggranna övervägningar, ska jag till gymet
eller blir det ett medveten-rörelsepass här hemma? Gymbesöken har
blivit färre. Det blir iallafall två konditionspass i veckan
eftersom jag är ute och springer när jag har lust, så jag
kompenserar. För att må bra. Psykiskt.

Att brottas med “måsten” och
“borden” är jobbigt. Om kravet kommer utifrån kan det bli
svårare att säga nej. Som att förklaringen alltid ligger på
tungan och lätt blir tillintetgjord, missförstådd. Men det är
mitt val hur jag tolkar omvärlden och jag väljer att se det goda,
den peppande glädjen som vill fram och stärka mig. Jag gör som jag
vill, för det är för min skull. Så jag frågar mig; Vad är bäst,
långsiktigt? Jo, en lagom disciplin.

Även när jag resonerar med mig själv
kan jag bli tveksam om jag gör rätt val, men i slutändan vet jag
när jag backar upp mig själv, för att smidigt kunna avancera, utan
att det går i baklås av överprestation eller press. Om jag känner
att träningen kommer ge kraft, så pinnar jag iväg. Har jag däremot
en diffus oroskänsla av att min kommande prestation kommer att lämna
mig dränerad på energi, för att jag mekaniskt bara utför en
plikt, ett uppoffrande, ett straff… Ifall jag inte kan känna någon
glädje i att delta i en gymaktivitet, så hoppar jag över det. För
allt sådant beteende är att kränka min inre glöd. Jag vill att
glädjen och den inre styrkan ska vara min vägvisare på gymet.
Ingen annan auktoritet.



Gymmets lejon

Hälsa och träning Posted on sön, april 07, 2019 12:49:30

Push och pepp från inspiratörerna på
gymet. Nu måste jag ta det här på allvar, tänkte jag och skuttade
iväg till gymet för att styrketräna. Dra och skjuta lite i
maskiner. När jag kom fram var det precis tid för cirkelträning
och jag funderade en stund. Mer flås än jag hade tänkt idag. Ska
jag hoppa på utmaningen?

“Det blir ojämnt antal med dig,
Anna.” Ett barskt konstaterande. Mats var i fullgång med
instruktioner. Hoppa på box, roddmaskin, tyngdlyftning, som ett
crossfit-pass nästan. Jag stod och lyssnade. En snäll kvinna
bredvid mig var inkluderande och välkomnande. Passet var upplagt så
att man jobbade i lag, intensiteten trappades upp med antal
repitioner för att sedan minska. Det verkade faktiskt lite kul.

Kände trots allt att det blev fel
ändå, jag hade ställt in mig på ett lugnt, fokuserat
styrketräningspass, ingen hetsig tävlingsanda. Så jag drog mig ur
till Mats lättnad, han hade inte löst situationen med
lagindelningen eftersom jag spontant bara dök upp.”Jag går till
maskinerna istället” pep jag. “Bra!” Barska rösten igen.
“Anmäl dig nästa gång, Anna!”

Hur kan man undgå att känna respekt
för honom? Tydlig kroppsnärvaro och stark aura. Trots den disciplinära tonen talar han utifrån sitt
hjärta. Inget dömande, inget fjäskande, det känns uppfriskande på
nått sätt. Tänker att det är betryggande med autentiskt ledarskap
på ett gym, speciellt när det kommer så många ungdomar hit. Det
sätter liksom agendan. Även om jag inte själv trivs i den
tävlingsinriktade träningskulturen, så har jag full förståelse
för dess betydelse för andra.

Det finns många sätt att överkomma
begränsningar och anta utmaningar som ställer krav på både fysisk
kapacitet såväl som på ett bra mindset. Oavsett var man börjar.

Jag genomförde min runda bland
styketräningsmaskinerna. Inte jätteroligt, men meditativt och
stärkande.