Rörelse på recept

Sanslöst galet, hans ödmjuka och humoristiska ton talar till mig..

Är det inte helt otroligt märkligt att vi under sekundsnabb tid, sett ur historiskt perspektiv på mänskligheten, har gjort oss beroende av läkemedel och sjukvård på ett vansinnigt överdrivet sätt. Jag förstår undertexten. Lägger konspirationsteorierna åt sidan, de om läkemedelsföretagen egna agendor och går direkt på fakta från forskningen.

Han är en hjälte, ett geni, en fantastisk människa som ödmjukt delar med sig av sina kunskaper som han använt massor av år på att förfina genom att forska, psykiatrikern Anders Hansen.

Enormt tacksam för att han klev ut ur skuggan och in i rampljuset. Lycklig över att Leksand bjudit hit honom så att ungdomar, lärare och föräldrar fått möjlighet att öppna pandoras ask till bättre fysisk hälsa och psykiskt välbefinnande.

Som fysioterapeut har jag alltid förespråkat rörelse som recept, när jag gick utbildningen för 20 år sedan myntades ett nytt begrepp, fysisk aktivitet på recept, (FaR). Jag jublade, tyckte det var toppen. Mina verktyg, yoga, qigong, dans och kroppskännedom skulle komma till godo kände jag starkt. Men tyvärr tog det inte riktigt skruv, konceptet som vi visste fungerade bättre än allt annat.

Varför?Är det så att folk i allmänhet hellre har ont, mår dåligt, vill gnälla och ta en tablett, slippa ta eget ansvar för sina liv, sin kropp och sin hälsa… Nej, jag tror inte att det är så illa, jag tror att det är brist på kunskap som lett människor med symptom på fel väg. Kanske är vi bekväma och lata, men inte så korkade att vi väljer bort en naturlig väg till hälsa.

Vår kropp är designad för rörelse, vi upptäcker världen genom rörelse. Vi utsöndrar må bra hormoner vid rörelse. Mer rörelse till folket alltså! Låt oss skriva in det i våra vardagsbestyr, låt oss göra plats för oss själva i systemet.

Jag har experimenterat själv och använt Anders Hansens recept, 3 x 45 minuter per vecka, konditionshöjande träning. Jag kan med handen på hjärtat tala om att jag tog mig ur återkommande depressiva perioder, en riktig gamechanger för mig. Jag älskar rörelse som sagt men hade inte tagit till mig träning på det sättet. Ville inte vara så ”hurtfrisk”, hade ett inre motstånd, brist på kunskap faktiskt. Jag läste boken Hjärnstark och beslutade för att ge det ett försök. Det var underbart på alla sätt. (Not. 2 x 40 min/vecka är mer överensstämmande med verkligheten för min del)

Så tacksam att denna uråldriga vetskap åter blivit synlig för oss. Och det finns ytterligare en trend på väg, helt i linje med den naturliga vägen till hälsa, nämligen den att närvaro i naturen skänker oss inre lugn och reglerar de kroppsliga system, såsom det sympatiska och parasympatiska systemen som påverkar sömn, koncentration och stress. För 10 år sedan gick jag en utbildning till Naturhälsopedagog, där vi blev varse om den läkande effekt som naturen skänker oss.

Det har talats om Natur på recept (NaR), tyvärr har inte detta koncept heller fått genomslag inom traditionell sjukvård. Men vi är i förändringen tidevarv nu, allt kan hända. Uppmärksamma denna våg som kommer ta oss med på en resa tillbaka till vår naturliga sätt att vara. Rörelse, medveten närvaro och natur. Vad kan bättre återställa din hälsa och ge dig dina krafter tillbaka?

Hur går det för Anna?

Hur går det för Anna?

06.31 jag springer ut i becksvart mörker. Gatulampans ljus skapar reflektioner på den våta asfalten. Det är syrerikt i luften och mina andetag strömmar genom hela kroppen. Det är skönt att vara ensam ute, endast ett par tidiga cyklister möter jag på vägen. När jag tar svängen tillbaka märker jag att stigen är utan belysning. Allt blir svart runt mig och min kropp flyger framåt med steg som tar i marken utan ögats navigerande stödfunktion. Hela strandpromenaden springer jag utan att se var fötterna landar. Jag hör vattnets kluckande. Jag kan förnimma storleken på gruskornen under sulan. Det känns som om det går saktare men jag tittar på klockan när jag kommit hem och märker att det varit samma fart som vanligt. Kroppen tar sig fram i närvarande löpning. Den sista biten sicksackar jag genom de gamla tallarna i området. Rötterna under mig viskar välkommen.

Ett år till har gått och jag har inte varit ute på löprundor som första året då jag sprang 100 gånger. Det har blivit dryga hälften av det men jag började ju på gym. Så enligt mina noteringar har jag rört mig (promenader, simning, löpning, gymträning, dans, yoga) 5 dagar i veckan varav minst 2 varit konditionshöjande. Så nog håller jag vad jag lovat migsjälv. En helt naturlig anti-depressiv medicin.

Tro på dig själv!

Tro det eller ej, men visst sjutton var jag på väg till det bokade Performance Skill
-passet iallafall. Hade siktat in mig på ett konditionshöjande pass
på dagtid. Den molande huvudvärken med svagt illamående hindrade
mig inte, snarare hoppades jag nog på att de uppdämda energierna
skulle frigöras efter träningen. AAAH! Sommaren är på väg och
jag är galen som ska träna på självaste långfredag. Det är tyst
och öde på gatorna. Till min förvåning är det fullt med folk på
gymmet. Nästan så det känns trångt. Fortsätt läsa ”Tro på dig själv!”

Inre styrka

Några veckor av inåtvändande
funderingar. Jag vill bara vara mig själv. Inget hopp och skutt i
hurtfriska lokaler. Noggranna övervägningar, ska jag till gymet
eller blir det ett medveten-rörelsepass här hemma? Gymbesöken har
blivit färre. Det blir iallafall två konditionspass i veckan
eftersom jag är ute och springer när jag har lust, så jag
kompenserar. För att må bra. Psykiskt. Fortsätt läsa ”Inre styrka”

att gå till PT

Ni vet känslan av att åka till
bilbesiktningen. Onödigt ont är att vänta. Kommer jag bli
undersökt på cellulitnivå nu? Vad kan en personliga tränare finna
som jag inte redan själv vet om? Utsatt för en utomståendes
analys. Avgöra om jag är ett fall eller bara ett förfall. I vilket
fall, så var jag ganska förberedd inför mötet, med mina egna mål
formulerade i bakhuvudet. Fortsätt läsa ”att gå till PT”

Avstämning

Skönt att börja veckan med en avstämning. Möte med mig själv. Hur mår (hela) kroppen idag? Yinyogan är ett skönt pass med djupa stretchingar. Att ge efter och gå så långt in i all denna bindväv somhåller ihop kroppen, är nyttigt. Instruktören leder oss på en resa genom våra mest ihopsnörda kroppsdelar. Jag öppnar upp och låter gå. Släpper taget om det som håller mig tillbaka. Kommer i kontakt med känslor som ligger där i djupet av mig själv. Fortsätt läsa ”Avstämning”